Karate

Karate som på japanska betyder tom hand (kara = tom och te = hand) och kampsporten kommer ursprungligen från en ögrupp söder om Japan, Okinawa. Rötterna för karate har ursprunget från den kinesiska kampsporten Kung-fu och samtidigt en kombination av andra ursprungliga arter av kamp som fanns på ön den tiden.

Under början av 1900-talet kom karate till de japanska huvudöarna och det har ansetts att under Funakoshi Gichins uppvisning år 1922 i Tokyo var startskottet för karate i Japan. För att sedan sprida sig världen över sakta men säkert.

Stilar

Det fanns fyra olika grundstilar inom karaten som delades upp i olika tekniker, principer och filosofier från början, men det är är bara tre av dem som har överlevt:

  • Naha-te – är namnet efter den huvudstad som finns på huvudön och utformades under 1880-talet av Higashionna Kanryõ. Denna stil av karate kan kännas igen genom de korta kraftiga cirkelformade rörelserna och har en vridfixerings-ställning där kampen sker och på nära håll.

Samtidigt som det är viktigt att andas på rätt sätt. Den stil inom Naha-te som används mest är Goju-ryu.

  • Shuri-te – är namnet efter staden Shuri och som tidigare var huvudstad i det historiska Kungariket Ryukyu. Denna stil har som kännetecken, som de flesta förknippar med karate, yviga, långa, kraftfulla och raka tekniker som genomförs i en djup ställning. Stilen Shotokan-ryu är den som används mest.
  • Tomri-te – är namnet efter staden Tomari och är en blandning av bägge de andra två stilarna. Matsubayashi-ryu är den stil som är mest genuin i Tomari-te.

Skolor

I slutända finns det olika stilar inom karate med sina egna tolkningar och de har fokus på olika delar inom karaten. Det som är den största skillnaden är olika typer av tekniker som tränas och vilka blockeringar, rörelsemönster och slag som genomförs.

Några av dessa skolor som räkans som grundpelarna i karate är: Goju-ryu, Wado-ryu, Shotokan-ryu och Shito-ryu, som dessutom har blivit erkända i World Karate Federation som karateskolor.